Livet har en jävla tendens att vara skit

Sitter och lyssnar på allt för gamla dcfc-låtar och drömmer mig bort. Regnet öser ju ner utomhus, så har kurat in mig i en filt och dricker te, och känner mig sådär höstmysig som bara jag kan i augusti. Tänker redan på julafton, och hur jag ser fram emot julmaten. Och snö, och julmysik, julpynt, tända brasor... Nej, hahah, nu ska jag inte vara sån.

Iallafall, man blir ju sådär riktigt sentimental och blödig av såna här tillfällen. Så jag kan inte hjälpa att tänka på honom och undra om han kanske, evetuellt, förhoppningsvis tänker på mig med. Troligen inte. Men kanske. Egentligen borde jag glömma och gå vidare, men det är det som är problemet. Jag kan verkligen inte glömma då det finns så mycket att minnas. Å, önskar att han bara kunde gå och bosätta sig i typ Indien och stanna där föralltid så jag varken slipper se eller höra honom. Men, det skulle ju aldrig ske. Eller? 
/ Louise

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0